Jennhys blogg

Hon svek mig, det har ni nog inte missat. Men idag står hon vid min sida precis som hon gjort i 9 år. Hon må ha svikit mig, men jag svek henne långt innan det. Jag glömde bort henne, jag tog henne i andra hand, jag såg inte vart våran vänskap hamnade, precis som hon sa till mig. Och att jag tog en kille före min allra bästa vän, det är helt sjukt. Att jag var berädd på att lämna en människa jag delade 9 år med, för en annan människa jag delade 1 år med. Just då tyckte jag att det var värt det, men nej, att offra sin bästa vän, sin andra halva, sitt syre för en kille, det är fel. Och det felet ser jag nu, och det står jag för och jag är hemskt ledsen att det blev som det blev. Och som jag skrev till henne den dagen då jag och Pontus hade varit tillsammans i ett år:

''Jag har varit tillsammans med Pontus i ett år idag, dagen jag drömt om. Men jag är inte glad, för den här dagen handlar inte bara om mig och Pontus, den handlar också om att jag förlorade min bästa vän för ett år sen. ''


Jag hade en underbar tid med Pontus, trots allt jag verkligen offrade för honom, men han gjorde mig lycklig och inget spelade någon roll, bara han och jag var tillsammans. Jag är jätte glad för den tiden, men ska jag erkänna så mår jag faktiskt bättre nu, än vad jag gjorde när jag hade honom. Jag är mycket gladare, piggare och spralligare, lever livet. Jag trodde aldrig, aldrig någonsin att jag skulle må bra utan honom, men man ska aldrig säga aldrig. Jag må ha varit så grymt kär i honom, har aldrig varit så kär som jag va i han, men tider förändras.

Och trots att det förändrades gällande mig och Pontus så har jag delvis bevisat att äkta vänskap, det förändras inte. Min och Deserees vänskap kan spricka, gå sönder, bli svag, men aldrig dö. Äkta vänskap existerar och det har jag bevisat. Vad som än händer, så försvinner aldrig jag och Deseree, allt annat kan försvinna, men inte jag och henne.

Och vissa kanske tycker att jag är dum i huvve som tog henne tillbaka, men det spelar ingen roll hur mycket hon dödade mig med det hon gjorde, eller hur mycket jag dödat henne under hela det här året, det spelar ingen roll, bara jag får ha det som vanligt, få ha henne i mitt liv så är allt bra. Jag har svärt på att aldrig mer bli vän med henne, och jag har snackat så mycket skit om henne, och det står jag för. Men jag bryr mig inte, jag bryr mig inte om vad jag tycker om henne, eller om vad jag tyckt om henne, hon är min Dedde och så är det.

Jag frågade till och med mig själv ''Vad fan håller jag på med?'' När jag förlät henne, sen kom jag fram till att jag bara följde mitt hjärta. Vi lämnar allt bakom oss, börjar om tillsammans och bara lever livet, precis som alltid.