I Flera Bitar
Sorry för dålig uppdatering.
Har sovit hos Jossan ett tag och inatt sov jag med älskling. Jag och Jossan ska strax till jernvallen och kolla på Pontus match med Jonas, sen sover jag nog antagligen hemma hos Dedde.
Har sovit hos Jossan ett tag och inatt sov jag med älskling. Jag och Jossan ska strax till jernvallen och kolla på Pontus match med Jonas, sen sover jag nog antagligen hemma hos Dedde.
Heartless
Ses i morgon!
Sover hos Josephine inatt.
Svar till Lisen
Svar: Jag måste börja med att säga tack, och det är kul att du gillar min blogg!
Jag hade sådana man sover med, månadslinser. Fast jag hade månadslinser med syre i och det är därför det är helt okej att sova med dom, och man skulle ta ur dom en gång i veckan egentligen, för att vila ögonen men det gjorde ju inte jag haha.. Vilket jag ångrar nu.
I början är det ju obekvämt med linser, dom irriterar och så, men efter en vecka märker man inte ens av dom. Jag tycker det känns konstigt utan linser eftersom jag under två år haft på mig linser dagligen.
Och det gör inte ont när man tar bort mascaran, det känns inte. Man har ju något i ögat, men man märker verkligen inte av det. Och tvål är nog inte så bra, det finns ju olika sminkborttagningar som man kan köpa och får man det i ögat så svider det inte ens, jätte bra!
Och ögondroppar andvände jag aldrig, men ibland kan linserna torka om man har i dom för mycket eftersom dom inte hela tiden ligger i en linsvätska, och det måste dom. Fast ska jag vara ärlig så föredrar jag endagslinser :) Det har jag nu, mycket enkare och man får absolut inga problem med ögonen, med månadslinder fick jag blåser i ögonen så jag inte kunde använda dom längre, så endagslinser är helt klart bäst!
Dagens planer:
Ses sen!
Sillly Boy
k-k-k-keeper
Måndags
Jag skulle till Valbo med Dedde för hon skulle promt ha puder, var på resecentrum vid 7, visade sig att bussen inte gick förns halv 8, smart Dedde är som kollar busstiderna ;) Så vi åkte in till Gävle istället för annars skulle Valbo vara stängt när vi väl kom dit.
När vi kom till Gävle så var allting stängt, så vi gick till donken och åt, sen var vi en stund med Fredrik och någon niklas, sen tog vi bussen till valbo för vi orkade inte vänta på den till Sandviken.
När vi var framme i Valbo såg vi att bussen hem inte gick förns om en timme, så då gick vi till donken och åt IGEN. Sen kom vi äntligen hem vid halv 11, satte oss vid datorn och webbade med Fredrik och någon Hannes.
Sen stack vi ut vid 1 för att träffa Sebbe, sen kom jag hem vid 3 och satt vid datorn tills 7 =D
If You Play, You Play For Keeps
Nu sticker jag!
Nu drar jag till valbo med Dedde, efter det blir det donken, hejs!
Kvällen spenderar jag med bästa vän
Äntligen äntligen äntligen! Jag har saknat dig.
Lost and insecure
Close your eyes, sometimes it helps
Jag måste nog gå vidare, jag måste nog glömma allt fast jag inte vill. Jag är inte säker än, men såhär kan det inte vara längre. Han bryr sig inte, det spelar tydligen ingen roll för honom för det märks inte. Jag vet inte hur det kunde bli såhär, vi var utan varandra i 38 dagar och under dessa 38 dagar blev vi båda två helt olika personer. Men det som händer har en mening, kanske är detta en mening med att våran tid är förbi? Även om jag inte vill se det så, så måste jag faktiskt öppna ögonen.
Jag skulle kunna sitta i evigheter och bara skriva, för jag har så ont just nu och måste få ur mig det. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag kan känna hur ont det gör i hjärtat. Det känns som att jag sviker mig själv, och delvis sviker jag ''oss''. Men vad ska jag göra? Det känns som att jag sitter på ett berg, längst upp och jag sitter där och hänger över stupet och väntar på svar från honom, säger han att han vill ha mig, och visar han det genom att verkligen anstränga sig så tar jag mig upp igen, säger han motsatsen så faller jag ner från stupet för då spelar ingenting någon roll längre. Och egentligen spelar det ingen roll om vi väljer att gå vidare för jag klarar det. Det handlar bara om vad han vill, och det vet jag inte. Enda anledningen till att jag står kvar är för att jag vill veta vad han vill, annars går jag, enkelt. Jag har klarat detta en gång förut så jag vet att jag klarar det en gång till. Tycker bara att det är så synd, ''vi var dom som de flesta såg upp till''. Han och jag, det var kärlek i högsta grad. Det är helt obeskrivligt hur det kunde försvinna, och delvis hur vi lät det försvinna. Jag tycker det här är jätte jobbigt, jag går under och jag känner verkligen hur jag inte orkar göra något. Jag orkar inte göra någonting. Varför förstår han inte? Varför tar han det inte seriöst och bara bryr sig som han brukar? Det är en anledning till att han inte är värd min tid, för han bryr sig inte. En tjej som bryr sig om en kille över hela sitt hjärta men som inte får något tillbaka av det, det är helt seriöst inte värt det. Jag har sagt det till så många andra tjejer förut, och det har känts så enkelt för mig att säga det då, men det är det inte, inte nu när jag väl står där dom en gång stod. Först och främst tänker man på vad han vill, och allt man vill veta är vad han vill, och vill ha ha en så stannar man trots att man skulle kunnat må så mycket bättre utan allt, att man skulle må bättre av att börja om, samtidigt som man också vet att man skulle må bra med honom ibland. Det är så komplicerat, jag vet att det skulle bli lättare om jag släppte taget, jag önska jag kunde det också och det kan jag men jag vill inte. Hade jag släppt taget hade jag fått slippa allt det här, och bara av det skulle få mig att må så himla mycket bättre, men jag vill inte, det är det.
Jag skulle kunna sitta i evigheter och bara skriva, för jag har så ont just nu och måste få ur mig det. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag kan känna hur ont det gör i hjärtat. Det känns som att jag sviker mig själv, och delvis sviker jag ''oss''. Men vad ska jag göra? Det känns som att jag sitter på ett berg, längst upp och jag sitter där och hänger över stupet och väntar på svar från honom, säger han att han vill ha mig, och visar han det genom att verkligen anstränga sig så tar jag mig upp igen, säger han motsatsen så faller jag ner från stupet för då spelar ingenting någon roll längre. Och egentligen spelar det ingen roll om vi väljer att gå vidare för jag klarar det. Det handlar bara om vad han vill, och det vet jag inte. Enda anledningen till att jag står kvar är för att jag vill veta vad han vill, annars går jag, enkelt. Jag har klarat detta en gång förut så jag vet att jag klarar det en gång till. Tycker bara att det är så synd, ''vi var dom som de flesta såg upp till''. Han och jag, det var kärlek i högsta grad. Det är helt obeskrivligt hur det kunde försvinna, och delvis hur vi lät det försvinna. Jag tycker det här är jätte jobbigt, jag går under och jag känner verkligen hur jag inte orkar göra något. Jag orkar inte göra någonting. Varför förstår han inte? Varför tar han det inte seriöst och bara bryr sig som han brukar? Det är en anledning till att han inte är värd min tid, för han bryr sig inte. En tjej som bryr sig om en kille över hela sitt hjärta men som inte får något tillbaka av det, det är helt seriöst inte värt det. Jag har sagt det till så många andra tjejer förut, och det har känts så enkelt för mig att säga det då, men det är det inte, inte nu när jag väl står där dom en gång stod. Först och främst tänker man på vad han vill, och allt man vill veta är vad han vill, och vill ha ha en så stannar man trots att man skulle kunnat må så mycket bättre utan allt, att man skulle må bättre av att börja om, samtidigt som man också vet att man skulle må bra med honom ibland. Det är så komplicerat, jag vet att det skulle bli lättare om jag släppte taget, jag önska jag kunde det också och det kan jag men jag vill inte. Hade jag släppt taget hade jag fått slippa allt det här, och bara av det skulle få mig att må så himla mycket bättre, men jag vill inte, det är det.
.
Befinner mig framför tvn i tre timmar nu!
Lördags
Först satt jag hemma och glodde på the hills, sen gick jag hem till Jossan så kollade vi på bloggawards och åt hemmagjord pizza. Sen fastnade vi framför datorn.
Senare fick vi ut Linus och Erik, gick runt lite och jag kom och tänka på att jag känt Linus sen jag gick i 5an, vilket är ett bra tag sedan. Och som ni redan vet så skrämde Erik upp mig, och jag ska hämnas.
Miss you baby..
Jag önska han var här nu, jag önska jag kunde somna i hans famn och vakna upp i hans armar. Vill bara ha han här, det skulle kännas så tryggt. Jag tror inte han vet om hur mycket jag saknar honom, och hur mycket jag gjort det sen jag träffade honom sist.
Tack
Skrivet av Ida Kristiansen
Egentligen finner jag inga ord, men jag är glad, så himla glad. Glad över att det faktiskt finns människor som ser mig som den starka tjejen som aldrig ger upp. Jag må vara stark och klara det mesta som kommer ivägen, men jag är också svag, alla har också en svaghet till och med jag, men oftast kommer jag på fötter igen rätt så snabbt, och det beror på allt jag tidigare upplevt. Det som gör ont, gör dig starkare heter det.
Och jag är glad, att trots mina extremt dåliga dagar har jag förmågan till att göra Ida glad. Jag är glad över att få vara hon som Ida ser upp till. Och Ida, du vet att jag älskar dig.
Skrivet av Sara Eriksson
Jag vet att jag ständigt den första månaden försökte få dig att lita på mig, trots att vi inte alls kände varandra. Ju mer tiden gick, ju oftare berättade du, ju mer kom vi närmare varandra, hade det varit nu, hade jag gett upp på en gång för du var så envis, så fruktansvärt envis. Som sagt så är ja jag och är inte direkt den första som ger upp. Men jag gjorde det för din skull, jag kan inte påstå att jag tyckte om dig, för jag kände dig inte, men jag gjorde det för att alla har rätt till att må bra, även om det inte fick dig att glömma, eller fick dig att gå vidare så hade du i alla fall någon att prata med. Och att jag då inte tyckte om dig kan jag då inte förstå nu, nu träffar jag dig varje dag, och du är en av mina närmsta vänner och jag kan fortfarande inte förstå det. Att någon jag förut tog avstånd ifrån kunde vara såhär underbar? Min lilla Sara.
Skrivet av Evelina
Jag älskar dig, det är allt jag kan säga för jag får inte fram något annat.
Egentligen finner jag inga ord, men jag är glad, så himla glad. Glad över att det faktiskt finns människor som ser mig som den starka tjejen som aldrig ger upp. Jag må vara stark och klara det mesta som kommer ivägen, men jag är också svag, alla har också en svaghet till och med jag, men oftast kommer jag på fötter igen rätt så snabbt, och det beror på allt jag tidigare upplevt. Det som gör ont, gör dig starkare heter det.
Och jag är glad, att trots mina extremt dåliga dagar har jag förmågan till att göra Ida glad. Jag är glad över att få vara hon som Ida ser upp till. Och Ida, du vet att jag älskar dig.
Skrivet av Sara Eriksson
Jag vet att jag ständigt den första månaden försökte få dig att lita på mig, trots att vi inte alls kände varandra. Ju mer tiden gick, ju oftare berättade du, ju mer kom vi närmare varandra, hade det varit nu, hade jag gett upp på en gång för du var så envis, så fruktansvärt envis. Som sagt så är ja jag och är inte direkt den första som ger upp. Men jag gjorde det för din skull, jag kan inte påstå att jag tyckte om dig, för jag kände dig inte, men jag gjorde det för att alla har rätt till att må bra, även om det inte fick dig att glömma, eller fick dig att gå vidare så hade du i alla fall någon att prata med. Och att jag då inte tyckte om dig kan jag då inte förstå nu, nu träffar jag dig varje dag, och du är en av mina närmsta vänner och jag kan fortfarande inte förstå det. Att någon jag förut tog avstånd ifrån kunde vara såhär underbar? Min lilla Sara.
Skrivet av Evelina
Jag älskar dig, det är allt jag kan säga för jag får inte fram något annat.
Livrädd
Kom precis hem, mamma var tvungen att hämta mig vid aga för att Erik skrämde upp mig så jag inte vågade gå hem. Fortfarande lika rädd, fyfan. Jag som aldrig är rädd när det är mörkt ute, nu kan jag lova att jag aldrig tänker gå ut på kvällen på ett bra tag i alla fall.
Lägger upp bilder i morgon, puss!
Lägger upp bilder i morgon, puss!
You can't save me anymore
Inget är som förut, jag måste hitta vägen ut.
Sitter och äter nudlar, förstår inte ens varför eftersom jag totalt tröttnat på det och tycker det är äckligt. Kvällen kommer jag att spendera framför tvn med Josephine.
Inte ens donken gör mig glad..
Sitter och äter detta, är inte ens hungrig. Tårar i ögonen, orkar inte gråta mer. Ändå så har jag lust att bara storgråta så det tar slut någon gång.
Ska ut med Evelina, Hampus och Jonas, hoppas dom gör mig glad.
What should I do?
Har musiken på högsta volym endast för att försöka undvika att höra mina egna tankar men det går inte så bra, vill bara skrika. Vill bara gråta. Vill bara försvinna.
My heart will go on
När jag gick hem från Dedde försökte jag stänga ögonen för att inte se. Men jag såg ändå, jag ser hela tiden. Hur mycket jag än försöker blunda för det så ser jag det rätt framför ögonen på mig, och jag känner, känner av denna enorma smärta som satt sig fast i mitt hjärta. Vad ska jag göra? Vad är bäst? Att gå vidare helt och glömma allt, slippa må dåligt. Eller stanna, stanna kvar som jag så många gånger förr gjort. Jag vet att jag vill stanna, jag vet att jag älskar han, men jag kan inte. Jag klarar inte av det.
Tiden förändras varje sekund
Skoldagen var helt okej, började segt sen började jag som vanligt med att skratta.
Gick hem tillsammans med kära Hampus, människan som en gång stod mig som närmast, nu känner jag honom inte längre.
Fick också ett akut sms av Dedde och rusade iväg hem till min bästa vän för att prata. Jag slängde mig också över godiset så fort jag kom innanför dörren.
Gick hem tillsammans med kära Hampus, människan som en gång stod mig som närmast, nu känner jag honom inte längre.
Fick också ett akut sms av Dedde och rusade iväg hem till min bästa vän för att prata. Jag slängde mig också över godiset så fort jag kom innanför dörren.
Det kan inte vara sant.
Jag vaknade som död. Hela natten blev jag uppäten av dessa hemska ord och bilder som min hjärna ger ut. Önska någon kunde berätta för mig vad jag ska göra, för jag vet inte själv. Jag vet inte vad jag vill, det kommer ju bli ett skit bra lov, vi som äntligen skulle kunna få sova tillsammans varje dag igen.
Nu är Evelina här. Nu ska jag sluta dö.
I'm already dead.
Han gjorde det när vi inte var tillsammans, men vi var tillsammans i ett år och två månader, och vi var utan varandra i en månad. En månad. Jag har gråtit i någon timme nu, jag vill bara dö för det gör så fruktansvärt ont i hjärtat trots att vi inte var tillsammans. Men att han tagit på en annan tjej som har brukar ta på mig, att han gjort något med en annan tjej som han brukar göra med mig, och att han gjorde det direkt efter att vi gjorde slut, jag kan inte förstå. Och jag ångrar mig, jag ångrar mig nå sjukt mycket att vi gick tillbaka till varandra. Jag kunde ha fortsatt, jag kunde ha varit lycklig nu istället för att varje dag gråta ihjäl mig för att en människa, en enda människor sårar mig. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ingenting. Vill bara dö.
''Från samma öga rinner tår för tår, från samma hjärta växer sår för sår''
''Från samma öga rinner tår för tår, från samma hjärta växer sår för sår''
Min drog just nu.
Man behöver få veta varje dag att man är älskad.
Jag ska erkänna en sak, och det är att jag känner mig så fruktansvärt värdelös när jag är tillsammans med Pontus. Jag känner mig som en i mängden, att jag inte räcker till och mitt självförtroende sjunker nå extremt mycket hela tiden. Oftast är det så att man får bättre självförtroende när man är tillsammans med någon, att man känner sig så mycket bättre och snyggare då, men så är det inte för mig, jag mår bara dåligt.
Det beror på att jag är svartsjuk, jämt. Ser jag Pontus med en annan tjej bryter jag ihop. Det beror också på att han aldrig säger att jag är fin, han bara klagar på mig. Oftast så gör han det och ni kan inte ens föreställa er hur mycket det trycker ner mig. Jag känner mig inte fin när jag är med Pontus, för det känns som att han tycker att alla andra tjejer är fin, men inte att jag är det. Som att han uppstattar och visar respekt för andra tjejer, precis som han gjorde mot mig i början. Man behöver höra att man är fin från sin pojkvän, man behöver veta om att man är älskad, man behöver få höra och veta det hela tiden.
Det beror på att jag är svartsjuk, jämt. Ser jag Pontus med en annan tjej bryter jag ihop. Det beror också på att han aldrig säger att jag är fin, han bara klagar på mig. Oftast så gör han det och ni kan inte ens föreställa er hur mycket det trycker ner mig. Jag känner mig inte fin när jag är med Pontus, för det känns som att han tycker att alla andra tjejer är fin, men inte att jag är det. Som att han uppstattar och visar respekt för andra tjejer, precis som han gjorde mot mig i början. Man behöver höra att man är fin från sin pojkvän, man behöver veta om att man är älskad, man behöver få höra och veta det hela tiden.
Take me to the other side.
Onsdagar är bästa dagen i skolan, börjar halv 11 och har sedan bara tre lektioner. Maten ser inte sådär jätte god ut, men jag lovar, det var fruktansvärt gott.
Efter skolan gick jag hem till älskling, vi hade våran funny time och betedde oss som små barn och ja, ni skulle bara se oss. Haha.
Spenderar dagen med min älskling.
99 Times
Kvarsittningen igår
Jag hade kvarsittning till halv 5 igår med dessa varelser, istället för kvarsittning kan jag nog börja kalla det för roliga timmen?
Efter att man gråtit känner man sig som en ny person.
Jag har varit så sur och irriterad så fruktansvärt länge nu, i flera dagar och det måste bero på att jag mår dåligt. Idag på lektionen kom min lärare fram och pratade med mig och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det bara spruta ut och vi gick in i ett rum och pratade lite. Jag kunde knappt andas så mycket som jag grät, försökte andas och ta djupa andetag. Vi pratade om min mammas sjukdom, hur min mamma är och att vi har dåligt med pengar. Efter det gick jag in på toaletten och satt där jätte länge endast för att få stopp på tårarna och kunna andas normalt igen. När jag sedan gick ut därifrån kom Sara som tyckte synd om mig, och när någon tycker synd om mig så blir det bara svårare att sluta gråta, så jag bad både hon och Jossan att inte prata om det som hänt, för jag skulle aldrig sluta gråta då.
En halvtimme senare grät Sara, och jag kände mig så stark då som tröstade henne och tänkte att för bara en liten stund sedan var jag också sådär oerhört förkrossad. Det är alltid bra att gråta ut, och som Sara säger ''Efter att man gråtit känner man sig som en ny person''.
Och det jag tycker är så synd, är att vissa föräldrar inte känner sina egna barn, dom har inte haft tid till att lära känna dom.
Och bilder lägger jag in i morgon från denna dag. Hare bäst!
En halvtimme senare grät Sara, och jag kände mig så stark då som tröstade henne och tänkte att för bara en liten stund sedan var jag också sådär oerhört förkrossad. Det är alltid bra att gråta ut, och som Sara säger ''Efter att man gråtit känner man sig som en ny person''.
Och det jag tycker är så synd, är att vissa föräldrar inte känner sina egna barn, dom har inte haft tid till att lära känna dom.
Och bilder lägger jag in i morgon från denna dag. Hare bäst!
Nu:
ses snygghögar!
Grattis lillasyster!
Min dryga syster fyller år idag och hon har också medan jag varit i skolan, ritat en oerhört fin och glamorös teckning av mig och Pontus. Haha, gullunge.
Och ja, min mamma är bäst på att göra tårtor.
Nu ska jag till skolan
Somnade och vaknade bredvid världens sötaste unge, ja Pontus. Han åkte hem för ett tag sen så han skulle hinna till skolan. Snöar ute gör det också, vad säger vi om det? usch!
Tv med Jossan nu
Gick ju upp till Jossan och vi lagade mat, kollade på en film och käkade en massa godis, så nu har jag ont i magen.
Ska upp dit nu igen, för om bara några minuter är det one tree hill, det får man ju inte missa! Och man får verkligen inte missa älskade gossipgirl direkt efter ♥
Lördag
Ska upp till Jossan nu
Vaknade bredvid Pontus i mårse fast jag egentligen skulle vakna bredvid Jossan. Ska upp till henne nu, och jag lägger in bilder från igår senare för min kamera är hemma hos henne.
En bild fotad för mer än ett årsedan.
Hissar och dissar
Vänner
Finns det egentligen något bättre än att ha vänner? Skulle inte tro det. Vänner som ställer upp, som lyssnar, som man har roligt med, jag skulle aldrig klara mig utan er.
Musik
Det är nog inte bara jag i världen som kan bli på kanon humör av bara lite musik, good music make my day.
Att vara en bitch
Det är så jävla kul, alla tror att jag är så himla snäll hela tiden but I can also be a bitch, ingen trampar på mig!
Vädret
Det börjar bli kallt som innihelvete, det regnar hela tiden och det ser bara grått och dött ut.
Falska människor
Det finns en tjej som går omkring och säger att jag är ful endast för att Pontus är tilllsammans med mig, och enligt ryktet så är hon kär i honom? Samtidigt som hon kommenterar att jag är så fin här på bloggen.
Fredag
Igår åkte jag som sagt till dady. Åt världens godaste thaimat, lekte lite med lillasyster, åt världens godaste chips och spendera den mesta tiden i mitt deprimerande rum.
<3
If I only could disappear now, I had taken that chance. Not that I do not want to be with you, I do. But because I should have not to see how much we lost for each day that passes.
Spenderar kvällen med Jossan.
Vaknade för en stund sedan, ska hem senare och då blir det funfun med Jossan ;) Sover nog hos henne ikväll också.
Se upp för här kommer det gamla bilder!
Deseree och jag 2006
Emma och jag 2005
Emma och jag 2006
Jag och Hanna 2006
Jag 2006
Jag och Therese 2006
Jag och Filip 2006
Jag och Therese 2006
Bellen och jag 2006
Mina saknade älsklingar
Jag och Felicia 2006
Linus och jag 2006
Jag och Cassandra 2007
Jossan och jag 2007
Hampus och jag 2007
HAHAHAHAHA! ni får skratta hur mycket ni vill åt alla bilder, det gör i alla fall jag. Har inte sett dessa bilder på över ett år, hittade dom nu på pappas dator, alltid lika roligt med tillbaka blickar ;)
You only live once.
Är på astaggat humör eftersom jag lyssnar på världens bästa låt som finns några innlägg under detta. Har även skrattat hela dagen med min busiga Josefin, haha! Gud vad jag älskar min klass. Aja, om två sek åker jag till pappa i lilla Åshammar, blir thai mat ikväll. Me like!
Jag har inte träffat Pontus på fem dagar.
Och jag saknar min andra halva nå otroligt mycket. 
Love my twin
Haha, sånt här är så jävla kul att höra. Vi själva, jag och Jossan tycker inte att vi är SÅ lik varann. Vi ser ju helt olika ut i ansiktet haha.. samtidigt som våra föräldrar och syskon inte kan se skillnad på oss. It's wierd.
Pathetic.
Igår hade jag ''dataförbud'' eftersom jag låg och sov hela dagen istället för att gå i skolan =) hehe..
Tik Tok
As skön låt!
Mysig kväll framför tvn med Jossan!
Nu sitter Jossan här och vi ska strax kolla på greys och jag ska även hinna duscha och plugga lite. Puss på livet.
Saknar min bästavän................
I can't stand you
Snart ska jag gå hem till Therese och hämta en vinterjacka som jag får låna i vinter så jag inte fryser ihjäl, tack och lov. Skulle träffa Pontus innan, men nu vill han inte? Och jag är då inte lite irriterad, hoppas det försvinner när jag träffar Therese. 
Vilken jävla dag!
Vi skulle som sagt orientera, ENSAM. Tror ni jag kan läsa en karta? Nej. Gick vilse, stuka foten, börja grina, och ja. Försökte lite där på slutet men jag förstod verkligen ingenting, jag hittade inte tillbaka, jag hittade ingenstans, men jag lyckades ta mig ut på en väg och följa den och tog mig hem på det sättet tack och lov.
När jag kom hem la jag mig och sov, vaknade vid halv 4, skulle ha träffat Pontus då och som sagt så blev han sur pga att jag sov. Rolig dag!
Orientera
Nu har jag varit uppe ett tag och om 20 minuter skjutsar mamma mig och min granne/syster Jossan till stensätra ;) Vi ska nämligen orientera idag, i tre timmar.. hehe lycka till. Har kameran med mig så bilder från våran vilsna vandring får ni se sen.
Otroligt gammal bild på mig och Jossan btw!
''Saknar dina armar runt min hals''
I miss my boy.
När man vägrar att inse
Åkte in till valbo igår, och Jossan följde också med. Skulle köpa ett par skor men hittade inga som jag gillade, hatar att köpa skor. Tillslut blev jag kär i ett par, men dom fanns bara i en annan färg som inte allt är min stil, men men, köpte dom i alla fall och jag har typ världens störstaste fötter.. :(
Jag vet vad jag vill bli
Jag har alltid haft klart för mig vad jag vill bli när jag blir vuxen, men sen jag börja 9an blev allt helt vitt. Jag har inte haft någon som helst aning om vad jag verkligen vill bli. Känt mig så vilsen pga det eftersom de flesta andra av mina vänner redan vet vad dom vill jobba med.
Men nu vet jag, jag må ha vetat det ett bra tag men jag har inte velat inse det, för jag känner att jag aldrig kommer nå upp i dom betygen, att jag ger upp redan nu, det ska jag inte göra. Jag vet vad min dröm är, och det är att hjälpa andra människor. Vara någon slags vägledare genom livet, så att de människor som känner sig vilsen hittar den rätta vägen och sedan tar sig frammåt och gör någon nytta med livet. Och jag bryr mig verkligen, det är det som är så konstigt, jag bryr mig verkligen om människor jag inte ens känner, såfort någon är ledsen så blir jag också det, och jag hatar att se tex mobbade personer i skolan. Sådana som är ensam, sådana som är utstött utan vänner. Jag har bara lust att sätta mig bredvid dom och bara få höra vad dom har att säga, få dom att lita på mig. För alla, precis alla har rätt till att ha någon att prata med, få lätta på hjärtat, för det behöver vi människor, vi kan inte hålla allt innom oss hela tiden, det går inte.
Jag vill hjälpa andra människor, det är vad jag vill.
Men nu vet jag, jag må ha vetat det ett bra tag men jag har inte velat inse det, för jag känner att jag aldrig kommer nå upp i dom betygen, att jag ger upp redan nu, det ska jag inte göra. Jag vet vad min dröm är, och det är att hjälpa andra människor. Vara någon slags vägledare genom livet, så att de människor som känner sig vilsen hittar den rätta vägen och sedan tar sig frammåt och gör någon nytta med livet. Och jag bryr mig verkligen, det är det som är så konstigt, jag bryr mig verkligen om människor jag inte ens känner, såfort någon är ledsen så blir jag också det, och jag hatar att se tex mobbade personer i skolan. Sådana som är ensam, sådana som är utstött utan vänner. Jag har bara lust att sätta mig bredvid dom och bara få höra vad dom har att säga, få dom att lita på mig. För alla, precis alla har rätt till att ha någon att prata med, få lätta på hjärtat, för det behöver vi människor, vi kan inte hålla allt innom oss hela tiden, det går inte.
Jag vill hjälpa andra människor, det är vad jag vill.
You and I
Dagen planer:
Jag vet att jag är skit tråkig som aldrig har tid att skriva blogg, men framtiden går före bloggen, så är det. Men ni älskar mig i alla fall :)
Jenny Andersson?
HAHA what?
För dig som skrev det där, för det första så heter jag Jennhy Olsson och för det andra så förstår jag inte hur du kan missa det eftersom det står på headern ;)
Something went so right
Orkar inte skriva något idag, så rolig är jag! haha.
Nej men jag vaknade bredvid älskling, och det hände en väldigt pinsamt sak igår också haha. I dag ska jag glo på one tree hill och plugga. Puss!
+Jossan=Perfekt.
Jag saknar dig Therese!!!
As it tends to be.
Idag har jag duschat, pluggat, städat och varit med Pontus. Han åkte precis hem, för han skulle hem och äta och han ska också köpa chips och sånt =) Sen kommer han hit och då blir det mys.
Saknar den dagen
Saknar den dagen
Hos Erik igår
Jag och Jossan tog oss hem till Erik igår, där var även Josefine och sedan kom Evelina och Sara. Medan dom stannade kvar hemma hos Erik så gick, Erik, jag och Jossan till ica och köpte chips och cola. 
Sen gick jag ut och träffade Pontus. Vi gick hem till honom och kollade på film, och såklart så somnade jag. Sov där hela natten och kom hem för ett tag sedan.
I love you girls
Har pluggat jätte mycket, sen gick jag till prix med Jossan för att panta burkar, haha. Och gissa vilka vi såg där? Jo Evelina och Sara. Konstigt nog. Nu kom jag hem, Jossan är uppe och fixar sig och hon ska sen till Erik, blir väl så att jag också följer med om jag inte ska träffa Pontus.
Evelina, (lite av Jossan), sara
Pööördiga tjejer! HAHA
Evelina, (lite av Jossan), sara
Pööördiga tjejer! HAHA
Måste plugga..
I helgen ska jag ha hunnit gjort klart allt det här:
Så nu ska jag plugga på som satan i några timmar, skriver sen!
Flightless bird
Skoldagen var seg, but that's life.
Idag skulle jag egentligen till min pappa men hans tjej skulle vara där i helgen så jag ville inte åka dit för vi kommer inte så bra överens. Så istället tänkte jag plugga på en fredag haha. Kanske träffar Pontus senare? om jag orkar.
Ny regel.
Från och med idag ska jag börja skriva om mitt liv. Visst det har jag gjort, men inte som den personen jag är, inte om det jag tycker och det jag mår dåligt över och allt som verkligen händer i mitt liv.
För det slutade jag göra i somras när både Dedde, alla hennes kompisar, mamma och mormor började klaga. I don't care anymore! Puss folket.
För det slutade jag göra i somras när både Dedde, alla hennes kompisar, mamma och mormor började klaga. I don't care anymore! Puss folket.
Igår
Dagen slutade med att min bästa vän tog emot mig när jag föll.
Can you love me anyway?
Slutade tidigare idag från skolan så jag gick direkt hem och duschade och tog bort sminket, sen dess har jag suttit här och dessutom varit barnvakt. Nu har jag precis sminkat mig igen, ska bara äta och sen ska jag vara med Pontus.
Man vet inte vad man har förns man förlorar det.
Man vet inte vad man har förns man förlorar det.
Jeans, foundation och puder.
Jeans - Förstår ni hur mycket jag hatar jeans? Hur dåligt jag mår när jag har på mig dom? Haha, låter hur fjantigt som hellst, men fyfan vad obehagligt det är. När jag har jeans kan jag knappt gå för man känner sig så jävla instängd i dom. Man kan knappt böja sig för dom är så sjukt stela och (tjocka?!). Och jag ser ut som en fet gris i jeans, jag tycker verkligen att jag växer några storlekar med att ha ett par jobbiga ''kan-inte-gå-normalt-jeans'', så inga fler jeans dagar för mig. Uscha.
Puder & foundation - Jag älskar att vakna på morgonen utan något äckligt kladd i ansiktet trotts att jag är riktigt blek och inte har världens finaste hy, men gud så skönt det är att vara helt tom i ansiktet. Varje gång jag sminkar mig mår jag bara dåligt för det känns så oäkta, även fast jag slutat med foundation och bara använder puder så känns det äckligt. Men jag kan heller inte gå utan för då ser jag inte klok ut, usch för det också.
Du tar dom ifrån mig
Som sagt så solade jag med Evelina efter skolan. Efter det träffade vi Hampus sen gick jag förbi Pontus en stund, på hem vägen svängde jag in hos bästa vän också.
Snart är det Greys och jag har pluggat men måste plugga mer!
Orkar inte.
I will always stand by your side
Jag börjar 10:35 idag, as najs! Efter skolan blir det solning med Evelina. Sen måste jag
Nu är vi tillsammans igen..
Jag har gått i 38 dagar och undrat vart jag ska ta vägen, undrat när det skulle bli bra. Jag föll pladask på mina bara ben när han ignorerade mig. När jag smsade flera gånger om att jag inte kunde leva utan honom, men han svarade aldrig. Han sa att det var meningen, det som hände, han var känslokall med andra ord.
Jag dog av tanken att han mådde bra, att han var lycklig utan mig. Men efter att ha pratat med min kära Evelina så började jag må bra, jag började se frammåt. Jag började skratta istället för att gråta. Jag tänkte inte på honom på flera dagar, inte ens lite och jag var så stolt över mig själv, så himla stolt. På vägen vann jag tillbaka min bästa vän som jag förlorade under tiden då jag hade honom. Jag plockade upp en massa förlorade vänner på vägen, och jag kände att livet leker. Jag hade fått mitt liv tillbaka igen, och det kändes så fritt, och så bra.
Eftersom han mådde bra så mådde jag ännu bättre. Det var så bra, båda två mådde bra. Sen fick man höra från alla håll och kanter att han inte gjorde det. Att han mådde dåligt. Jag blev ledsen, för det var mitt fel. Dagarna gick och jag började se framför mig hur vi träffades på nytt, hur allt blev bra. Det var bara en dröm, som blev till verklighet.
Att jag vågade gå fram till honom i Fredags, att jag vågade ta det steget, det förstår jag inte själv. Jag har känt i en månad att jag inte känner honom längre, men i fredags så märkte jag att det är just det jag gör. Jag känner han från grunden, även om det ibland inte känns som det, men jag känner honom så himla bra. Och han känner mig, han vet allt om mig, hur kunde vi glömma bort hur bra vi egentligen känner varandra?
Hade jag inte träffat honom i fredags, hade jag bara gett upp med att prata med han den dagen, då hade han inte legat i min säng idag. Då hade inte vi blivit tillsammans idag. Utan då hade han fortsatt att ignorera mig. Vi ser detta som våran ''paus''. En paus som jag tjatade på honom att vi behövde men han lyssnade inte, nu är det gjort. Nu har det gått en månad och en vecka och vi har börjat sakna varandra igen, börjat längta efter varandra.
Alla får säga vad dom vill, jag bryr mig inte om det som sägs för jag älskar Pontus. Det spelar ingen roll all skit vi fått gå igenom tidigare, det som spelar någon roll, det är att vi älskar varandra.
Jag tänker inte välja.
Just because I love you?
Slutade halv 12 idag, lektionerna var inställda.
Me and my Luddeboy
Väntade i nästan en timme på att Pontus skulle få rast, hade nå extremt tråkigt kan jag ju lova.
Kom hem och mumsade i mig lite gottgott, samtidigt som jag pluggade lite och jag måste plugga hela jävla dagen och Pontus kommer såfort han slutat.
Me and my Luddeboy
Väntade i nästan en timme på att Pontus skulle få rast, hade nå extremt tråkigt kan jag ju lova.
Kom hem och mumsade i mig lite gottgott, samtidigt som jag pluggade lite och jag måste plugga hela jävla dagen och Pontus kommer såfort han slutat.
And you make me smile too..
Nu ska jag iväg till skolan och inte får man tag på Evelina heller. Jag slutar nog halv 5 i dag för jag har förmodligen kvarsittning haha..
Med Cecilia
Vi sitter och hyprar oss lite haha, ska snart träffa Pontus också hihi.
Bad day.
Jag vaknade upp i mårse och ville dö. Om jag inte fick dö ville jag bara gömma mig i en stor tjocktröja och låtsas som att jag inte fanns. Känner fortfarande likadant tyvär, synd att man ska få uppleva sådana äckliga dagar då allt är äckligt.
Ungefär såhär äcklig känner jag mig idag.
Gamla bilder också (y)
Ungefär såhär äcklig känner jag mig idag.
Gamla bilder också (y)
Dampsis
Du är min bästa vän. Jag vet att jag gjorde ett misstag, jag vet att du kom i andra hand, jag vet att jag knappt såg dig, för allt jag såg var Pontus. Jag vet att att jag sårade dig, och jag är så ledsen över det. Du har varit min bästa vän i snart 10 år, du har stått vid min sida nå extremt länge. Jag ska aldrig tappa greppet om dig igen, jag ska aldrig tappa greppet om mig och mitt liv, jag vet att du inte tror mig men jag lovar. Vi skulle aldrig mer svika varandra, vi lovade det och jag kommer inte svika dig. Aldrig igen.
Snart ska Evelina hem..
Sara åkte hem för ett bra tag sedan. Jag och Evelina har ätit frukost och nu ska hon hem och alla hennes saker ligger fint placerat på mitt hallgolv.
Senare ska jag nog träffa Pontus?
Hemma hos mig
Sitter här med Evelina, Sara, Hampus och Jesper. Jonas åkte för några timmar sen. Jag är sjukt trött, men somnar jag nu så kommer jag verkligen inte kunna somna inatt och det betyder att jag kommer vara död i skolan på måndag.
I don't wanna be whitout you babe
Nu kom jag precis hem, har varit ute och träffat Pontus. Nu är mina tjejor påväg hit, vi får se vad vi hittar på. Bara Jossan som saknas, vi saknar dig Jossan!
''Jag behöver aldrig vara ensam''
''Jag behöver aldrig vara ensam''
There is a sense of what is happening
Jag vaknade bredvid Pontus imårse, gick dirr hem till Dedde och nu ska jag ta en dusch och en massa + till att jag är hemma själv hela natten.
Och tack till Smuffe som är helt underbar.
På med happyface!
Min mage dör, jag sprängs av irritation och hat. Som Evelina säger ''DET BRINNER!!''. Men jag ska fixa mig, jag ska även hinna ge en väska till Deseree som hon ska låna och jag ska också möta min älskade och fantastiska både vän och psykolog Therese. 
Haha..
Har nyss ätit upp denna goda varelse och sitter direkt efter och kastar i mig glass och kladdkaka. Jag älskar att äta.
Min nya regel
Jag har sagt hela veckan att jag ska plugga eftersom jag har tusen läxor och ett prov, men tror ni jag har gjort det? nej. Och det beror på mitt databeroende. Sätter jag mig här direkt efter skolan vid 4, nästan gång jag kollar på klockan är klockan redan 10. Jag måste begränsa tiden
Min nya regel är att de gånger jag har läxor eller prov så får jag bara sitta vid datorn en halvtimme om jag inte pluggat.
Godmorgon
Nu är min älskade och bedårande Evelina påväg hit. Blir en massa prat medan jag käkar frukost skulle jag tro!
Jag saknar min Moa.
Mina ögon
Nu är jag både närsynt och långsynt så jag och mamma var tvungen att köpa ett par läsglasögon till mig.
Och som vissa redan vet så har jag gått runt i en månad och plågats av mina linser, har haft nå sjukt jävla ont i mina ögon, anledningen till det är för att jag de senaste två åren bara tagit ur linserna en gång varje månad, alltså 12 gånger på ett år och det är som sagt tre årsedan nu sen jag började med linser, och därför har jag fått små blåsor i ögat, låter komplicerat.
Dom kan försvinna innom en vecka om jag inte använder linserna, men jag måste ju ha dom i skolan sen tar jag ur dom när jag kommer hem och med tiden kommer det bli bättre.
Nu ska jag sola sen plugga, ses!
Hemma från skolan
Är hur trött som helst, ska till synsam idag också. Måste plugga och måste sola eftersom det aldrig blev av igår.
Är inte alls glad idag, eller jo.. men jag känner mig bara tom.
Är inte alls glad idag, eller jo.. men jag känner mig bara tom.
