Jag älskar att vara jag
Jag är glad, så himla glad. Allt är inte perfekt i mitt liv just nu, och det har aldrig varit. Men jag är glad för att jag är jag. Både gamla och nya bilder på mig, både fula och fina, men när jag ser på dom känner jag bara glädje, så fruktansvärt mycket glädje. Jag har klarat av 15 år i mitt liv, jag klarade det, trots dessa jobbiga och svåra år med det ena och det andra. Önska jag kunde skriva om allt jag varit med om så ni faktiskt förstod, men det kan jag inte. Jag kan ju säga att allt började nog med en Jennhy utan en pappa.
Det finns så mycket som man mådde så himla dåligt över när man var liten, saker man aldrig skulle glömma, men som man gått vidare ifrån nu, släppt taget och levt vidare och det är så skönt. Att känna hur jobbigt det var när man tänker tillbaka, redan från den tiden som jag var 4 år så var det jobbigt, sen har det bara fortsatt men jag har klarat mig för jag står här med båda fötterna på jorden idag.
Det är så många gånger som jag längtat efter att dö, längtat efter att slippa känna något. Slippa gråta, slippa må dåligt, slippa dö inombords. Så fruktansvärt många gånger, men jag har ställt mig upp igen, jag har tagit mig upp igen, igen och igen och så mycket som jag slitit för att ta mig upp flera gånger om.
Jag litar på mig själv, jag ser upp till mig själv, jag beundrar mig själv, jag själv är min bästavän, och framför allt så älskar jag mig själv så himla mycket. Och ja, det kan låta lite ego. Men det finns inget dåligt med att ha sån bra självkänsla och ett sådant bra självförtroende som jag har, det finns inget dåligt med att älska sig själv och att ha den bästa relationen med sig själv, det är bara bra.
Jag är glad över att min mamma inte har några pengar, jag är glad över att jag lär hjälpa mamma här hemma, jag är glad att jag var så elak mot alla när jag var liten och att dom sedan lämnade mig, jag är glad att jag klarade av att gå vidare från Filip, jag är glad att jag blev kär i Pontus.
Hade inte mamma haft så fruktansvärt dåligt med pengar hade jag inte sett något värde i pengar, hade jag inte behövt hjälpa mamma hemma hade jag inte varit så ansvarsfull, hade inte alla mina vänner lämnat mig när jag var liten hade jag inte inte förstått att jag gjorde fel, jag hade inte förstått att jag var tvungen att ändra mig och i stort sett så är just det anledningenen till att jag är den jag är idag. Jag hade inte gått i ett år och mått fullständigt dåligt och viljat ta livet av mig och sedan gått vidare om jag inte hade varit tillsammans med Filip, Och så många gånger som jag försökt att bli kär efter min ''första kärlek''. Men sen kom Pontus, och jag blev kär och jag hade inte trott på kärlek om han inte kom in i mitt liv. Han kom till mig just när jag var på gränsen att ge upp.
Allt är så fantastisk, alla minnen, minnen man knappt kunde tänka på förut för att jag gjorde så ont. Jag tittar tillbaka och jag ler, jag ler för att jag klarade det. Jag klarade det.
Jag känner igen mig i lite du skriver, men vad skönt att allt känns bra nu :)
sv: aha okej :D Själv så gör jag inte så mkt just nu :p & visst gör den!
bra skrivet, fint skrivet. jag känner igen mig.
söta bilder på en söt tjej!
fint skrivet , nyfiken, vem var den första kärleken ?
''D...''
svar: det står om du läser, FILIP står det. PUSS!
Jag tycker du är modig, vacker och otroligt mogen för din ålder.
Känner igen mig själv i det du skriver. Började tidigt att jobba för att tjäna ihop egna pengar, för vi var inte sådana som fick allt vi pekade på. Vi fick om vi behövde, men vi lärde oss att klara oss pa egen hand tack vare att mamma är förtidspensionerad (hon har ständig värk i kroppen, fibromyalgi) och pappa jobbar bara en viss procent eftersom han har också kronisk värk. Men vi klarar oss - och jag kan erkänna en sak. Vi är riktigt bortskämda, jag och mina två syskon. Inte på det sättet att vi får pengar till vad som helst, utan att vi får otroligt mycket kärlek av våra föräldrar, och en bra uppväxt. Det värdesätter jag så himla mycket mer än att vara bortskämd på det sätt att ha 'oändligt' mycket med pengar.
Se, du får folk att skriva sånt som man inte precis går och berättar varje dag, speciellt inte till någon man aldrig träffat :)
Du gör helt rätt som är stolt över dig själv.
