I just want you close, where you can stay forever

Jag känner mig sviken av den enda personen jag haft så fruktansvärt mycket tillit för. Det må inte vara något stort, men att något så litet kan kännas så stort kan jag faktiskt förstå. Att vi sedan blundar, låter dagarna gå och bara blundar. Hur kan vi göra så emot oss själva? Hur kan vi göra så emot varandra? Varför ska det alltid uppstå problem? Problem som för oss på två olika vägar, där jag går, går du inte längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
RSS 2.0