Every day, every night..
Gud så mycket jag saknar denna människa. Det här är första bilden på oss och jag glömmer aldrig den dagen. Vi var påväg till Erik och där var det massor av folk, Smuffe tog min cykel så jag fick som vanligt sitta bak på Moas svarta cykel. Vi åkte till tempo och där var det ännu fler folk inklusive Pontus, men jag la aldrig märke till honom då. Vi gick in på tempo och köpte en isglass ihop om att mina läpper skulle bli uppsvällda och sen cyklade vi vidare till hedåsen och efter det cyklade vi hem till Moa.
Jag vet inte om du läser det här, men du var min bästa vän. Du var den jag sa allt till, den enda jag kunde lita på och den som fick mig upp efter varje gång jag föll. Du var min ängel, och det är du fortfarande även fast vi inte varit på mer än ett år, är det inte helt otroligt? Vi stod varandra så nära och nu känner vi inte varandra längre. Sist jag såg dig var på jernvallen förra vintern skulle jag tro, så fort jag såg dig lyste hela min värld upp och jag sprang fram till dig och kastade mig i din famn, i din famn Moa. I den famnen jag en gång stod och grät i mitt ute på stan. I den famnen som för mig en gång var tryggheten.
Jag minns också första gånger vi va, vi båda hade pratat om det på msn och var lite nervösa men när vi väl var så satte vi oss på samma gunga och gungade i full fart medan vi skrattade, trots att vi var med kanske 9 stycken andra, men vi var i våran egna värld. Och att jag sätter mig på en gunga med en främling jag aldrig träffat tidigare är verkligen inte likt mig, men det kändes som att jag hade känt dig i evigheter.
Så kommer jag ihåg när du skulle åka utomlands och ringde mig när du var på arlanda och jag började gråta i telefon och sa att jag älskade dig mest, och så mycket som jag saknade dig då.
Med dig kände jag mig hel, och det är sant. Med dig försvann alla min problem och det blev bra en stund, så länge du gick vid min sida. Du fick allt ont att försvinna och jag är så himla tacksam för det fortfarande. Tänk alla gånger som vi skrattat med varandra, alla gånger som vi garvat nå oäntligt mycket att vi inte kunnat andas.
Jag saknar att se in i dina bruna vackra ögon, jag saknar att höra ditt skratt och jag saknar dig.
åh gud kvinna. du förstår inte hur mycket jag saknar dig, sommaren 08, fyfan vad jag saknar det. det var då alla va med alla hela dagarna och hela kvällerna, det var då vi blev som tighast. i vissa perioder tänker jag hur mycket som helst på hur det var förut, om vi fortfarande hade varit bästa vänner, tänk hur annorlunda livet skulle vara. första gången jag skrev med dig på msn efter att filip,som tur var, var inne på min msn av någon konstig anledning, så trodde jag att du var kaxig osv, men vet du, mina fördomar ändrades så fort. (hehe, förlåt för det första..) vi kunde sitta och skriva i flera timmar och cama och asgarva hur länge som helst. och jag kände samma, allt bara lyste upp när man träffade dig. det är så jävla tråkigt att våran vänskap skullee ta slut så fort, men skolan började, vi träffades mer och mer sällan, nu träffas vi aldrig. men vet du, jag hoppas, att en dag hittar vi tillbaka till varandra. och du får inte glömma bort, att jag är aldrig längre bort än ett sms, telefonsamtal eller nån kilometer.
every day, every night, i wanna see you baby stayin' by my side, i'm going down on my, on my knees for you <3
Tråkigt att förlora vänner, eller mista kontakten :(
haha okej jag förstår :P
heheh hur het som helst!:D:D:D:D:
annars allt bra me dig?:)
