Jennhys blogg

Jag behöver vara rädd, men det är jag inte. Jag ger kärlek utan gränser och jag ger det till den enda killen jag älskar, och det spelar ingen roll hur han beter sig mot mig, det spelar ingen roll om jag inte är allt för han, men han är allt för mig. Han är min ögonsten, och det visar jag fullt ut exakt varje dag.

Och att jag sedan kan börja gråta för absolut ingenting vissa gånger som vi är, är för att jag har känslor. Jag kan som sagt bli så sårad för något som är, ingenting. Men det talar bara om hur mycket jag bryr mig, hur mycket det här betyder för mig. Och att jag fick denna chans, denna möjligheten, det betyder allt. Att jag en gång till får visa honom hur mycket han betyder, att han tar emot min kärlek, det gör mig lycklig.

Jag älskar han så himla mycket. Det må inte pirra i magen så fort jag ska träffa honom, jag är inte nervös över vad jag ska säga eller göra med honom, jag bara är. Vi bara är. Han är som min bästa vän, och vi kan ha så roligt tillsammans. Vi kan vara dom mest töntigaste människorna ihop, samtidigt som vi kan vara som normala par, men vi är vi, som bästavänner, som syskon, som par, som oss. Och jag älskar oss. Jag älskar att kunna vara mig själv med honom och att han sedan accepterar det. Jag älskar våran humor, jag älskar våra fjantiga kittellekar, alla våra skratt annfall, alla våra besök varje helg på prix, HAHA. Han är mitt allt och jag älskar han.