Jennhys blogg

Jag hatar stämningen vi har mellan oss. Den där osäkra och försiktiga stämningen. Jag hatar att när jag väl hade chansen, så stod jag bara där och såg dig försvinna ifrån mig. Jag hatar att jag kunde göra något åt det, men ändå så stod jag längre bort som en sten och kunde inte lyfta ett finger. Jag hatar att jag lät mig själv se på när du försvann, när du tog stegen allt längre bort. Jag hatar att jag fortfarande sitter här och gör ingenting åt saken. Jag hatar att jag inte finner rätt ord att säga till dig, att de är det som stoppar mig. Både du och jag vet hur det är, både du och jag vet att något inte stämmer.
                                                 Även om vi inte nämner det.

Trackback-URL för detta inlägg: