Jennhys blogg

Snacka om att jag har extremt dålig humor just nu, kan bero på att jag är något trött, men HAHAHHA!

Hittade denna bild nyss, som jag gjorde när vi var osams, jag hatade verkligen dig då.


Jag har hatat dig, så många gånger. Våran vänskap började med att vi båda hatade varandra, det är många år sedan nu, snart tio. Men hur mycket jag någonsin kommer att hata dig för hur du beter dig, och för hur du är mot mig, så kommer jag innerst inne alltid att älska dig. Jag vet hur du är, för jag känner dig. Och hur sällan vi än är nu för tiden, så kan ingen bli den personen som du alltid varit i mitt liv. Som du alltid varit och ÄR i mitt liv. Kanske den mest viktigaste personen? Eftersom du är min bästa vän. Och hur mycket tiden än går och vi inte har varit på en lång tid så betyder inte det att jag slutar känna dig, det är alltid så med alla andra, men inte med dig. Jennhy och Dedde, always and forever. Jag kan inte påstå att jag kan lita på dig med allt, men på något sett så vet jag att du alltid kommer vara en del av mitt liv. Du är min andra halva, du är verkligen det. Så mycket som vi gått igenom om man tänker efter, så nära vi alltid stått varandra. Nu har jag gråten i halsen, jag saknar dig, jag saknar dig så mycket. Jag saknar våran tid, då vi umgicks i skolan, hemma och när vi sov hos varandra jämt. Då ingenting kunde komma oss i mellan oss. Vilket inget gör nu heller förutom att vi bara inte har tid. Men trots det är du ''ljuset jag har att följa i mörkret''. Jag vet vart jag har dig, jag vet att när det krisar så är det dig, min bästa vän jag ska vända mig till. Och oftast är det så, så många gånger som jag kommit hem till dig och gråtit, du må inte ha sagt så mycket men du har funnits där bredvid mig och bara det hjälper. Nu när jag tänker efter så är det jävligt många gånger som jag kommit hem till dig när jag varit ledsen. Och det är jag tacksam över, så himla tacksam. Ingen kan bli som dig, ingen kan ersätta dig, ingen kan ta din plats. Du är du, du är min Dedde, min allra bästa vän. Det har varit så, så länge jag kan minnas. Vi må ha svikit varandra båda två, svek som man egentligen inte borde förlåta. Men äkta vänskap tar aldrig slut, right? Vad vore jag utan dig gumman?


Vi är så jävla ugly! haha

Drar till skolan nu, puss så länge!

Alla köper kläder varje månad, till och med varje vecka. Alla köper nyårsklänningar, alla har råd med det. Och det känns som att jag är den enda, absolut den enda som faktiskt inte har råd med kläder som jag behöver.

Jag kan inte köpa en nyårsklänning hur mycket jag än vill, jag kan inte köpa ett par skor, för jag har redan ett par och då lägger jag pengar på något onödigt, när jag egentligen borde lägga det på något jag behöver. Jag har inte köpt ett klädesplagg sen i maj, det är 7 månader sen, för att jag inte haft råd. Medan alla andra köper hela tiden, jag tycker det är så orättvist. Alla säger att dom vet hur det är med att ha dåligt med pengar, men dom vet inte. Dom menar att det är jobbigt att inte kunna köpa allt dom vill ha som vanligt varje månad, medan jag själv blir överlycklig av att tex kunna köpa en mascara.

Livet är orättvist helt enkelt.

Jag blir så fuckat jävla irriterad på sådana idiotiska-utan-liv-människor. VÄX UPP FÖR I HELVETE. Men skulle inte bli förvånad om det är någon som driver, för så här jävla störd kan man ju för fan inte vara? Och om det är någon som driver, jag lovar du är död!

idag har jag fysik prov,vilket jag förhoppningsvis kommer att klara rätt så bra med tanke på hur mycket jag pluggat. Det var nog den enda anledningen att ta mig upp ur sängen idag, tänkte en stund i mårse att jag inte ens skulle fixa mig för jag orkade inte. Vem fan bryr sig egentligen? Förutom jag själv. Men på med eyeliner och lite mascara blev det iaf, mer orkar jag inte lägga ner på mitt utseende idag.

Orkar egentligen ingenting, orkar inte bry mig om något, förutom att tänka på dessa tre vänner som står mig närmast, det är deras smärta som får min smärta att kännas dubbelt så mycket för att jag inte klarar av att se och veta om hur dåligt dom mår. Den enda människan i världen som jag mår bra med nu, och mår hysteriskt dåligt utan, är Pontus. Jag behöver han nu, och jag kommer att behöva honom hela veckan, hellst vill jag bara vara i hans famn alla dessa dagar tills veckan är slut, but i can't. Skolan måste ju plåga en nå förfärligt att man inte har tid att må bra.


Om en stund är jag tvungen att ta på mig happyface och gå till skolan.

Vill bara lägga mig ner, blunda och tappa känseln i hjärtat. Hellst i Pontus famn, i hans stora armar runt omrking mig för att bedöva smärtan ännu mer.

Jag är så himla trött att jag för bara en liten stund sedan råkade somna, men innan det blir kväller måste jag städa rummet eller lägga alla kläder som ligger i min soffa i garderoben istället. Och raka benen, och plugga. Allt jag vill är att sova.

Kommer förmodligen inte att sitta mer vid datorn idag, har för mycket prov nästa vecka som jag behöver plugga till. Så puss på er! ;)

Did you forget, that I was even alive?
Did you forget, everything we had?
Did you regret ever standing by my side?
Did you forget what we were feeling inside?

Har endast spendera tid framför datorn i lite mer än 40 minuter idag, och innan jag sitter här en sekund till så måste jag börja plugga.. har verkligen inte tid med annat än att plugga den här veckan.

Och ursäkta stavfelet på jämföra som Evelina var så snabb att påpeka.

Så sjukt jävla underbara människor alla fyra, utan er hade det inte ens varit värt att gå till skolan.


Sara och Alex



Me and my Luddeboy, vi ägeeer!!!

Måste bara säga att jag kommer dö utan min klass efter 9an för fyfan vad jag älskar den. Alla människor är så fruktansvärt sköna, och jag lovar det skulle vara totalt omöjligt för mig att gå en hel dag i skolan med min underbara klass utan att skratta, för gud vad glad man blir med dessa människor.

Nu sitter jag med denna hårfärg i håret, lite rädd för resultatet eftersom det oftast brukar skifta oranges i mitt hår.

Det syns inte på bilden, men trust me det är oranges.